Så var vi sådär igen...

Inte skrivit i bloggen på evigheter, och så blir det ett sånt där tråkigt och jobbigt inlägg. Men mår bara skit just nu, och känner att jag måste skriva av mej lite...Varför jag mår skit? Vet faktiskt inte...Men känner mej bara trött på allt! Har inte lust med nåt, vill bara gå och dra täcket över huvudet och inte titta fram fören om några månader. Ver att bra tag sedan jag mådde så här nu. Har funderat mycket på sistånde, och när jag funderar för mycket så blir det aldrig bra. Känns som att allting bara rasar runt omkring mej, som att jag blir begravd under en massa skit, inte kan ta mej ut, inte kan få luft. Vet inte vad jag ska ta mej till. Vill inte ta mej till med något, orkar inte. Skulle behöva prata med dej! Och att du skulle lyssna på mej. Men det kommer väl aldrig att ske. Händer aldrig. Jag börjar säga något, sen avbryter du, kommer med ett inlägg, och så pratar vi plötsligt om något annat. Varför är det alltid så? Varför inte förresten? Varför skulle du lyssna? Varför skulle någon lyssna?

Jag är glad att jag har mina små. Mina fem lurviga som får upp mej på morgonen...Mina två små solstrålar som får ut mej om dagarna. Utan dem skulle jag inte ta mej för någonting, men för deras skull så måste jag! När Jig-Saw kommer och kryper nära på kvällen, när Twix kommer och lägger nosen i mitt knä när jag sitter i soffan, när Bonnie kommer och stångar mej i ansiktet, när Billy kommer och gosar när jag läser, när Jason kommer och gnäller och vill ha mat...De stunderna är vad som gör mitt liv värt att leva just nu.

Känner mej så fucking jävla ensam!!!

Äh, vad fan...nu skiter jag i det här!